Erik Winerö – lärare och doktorand med specialintresse kring AI

Att forska kring digitala verktyg och digitalisering kräver eftertanke från början. Du kan i värsta fall ställa dina forskningsfrågor på ett sätt som gör resultaten utdaterade långt innan de är klara, eftersom utvecklingen går så fort.
– Det är viktigt att försöka se det generella, det som är generaliserbart, säger Erik Winerö.

Erik Winerö är samverkansdoktorand på Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning vid Göteborgs universitet. Forskarskolan där är unik på det viset att enbart legitimerade lärare med praktisk erfarenhet av undervisning får gå den. Erik började doktorera 2020, och delar sin tid mellan forskarstudierna och arbetet som gymnasielärare. Forskningsämnet är tillämpad IT mot utbildningsvetenskap.

Han är intresserad av hur digitalisering påverkar bedömningspraktiker i skolan och framför allt gymnasieskolan, men också högstadiet. Högre utbildning har också smugit sig in i studierna, inte minst för att myndiga studenter förenklar livet för en forskare.

När AI nu finns inom räckhåll för varje person, varje studerande, så får vi ställa oss frågan vad kunskap är. Vad är det som bedöms? Hur bedöms det, och inte minst, varför? Erik Winerö beskriver AI som ”disruptive”, den ställer till det för oss. Vi måste syna det vi arbetar med, på ett sätt som kanske egentligen borde ha gjorts redan tidigare. Frågorna blir stora, viktiga. Svåra. Intressanta.

Testa själv

Erik Winerö håller sig själv uppdaterad genom sitt nätverk och flöde av information, där det som händer i dag eller släpptes i går snabbt dyker upp.

– När jag arbetar, undersöker och själv experimenterar med de här systemen, vilket jag gör ganska mycket, och pratar med andra, så är det lite svårt för mig ibland att urskilja vad som är medel och mål. Vad som är min forskning och vad som inte är det. Det blir etnografiskt på något sätt.

Nyckeln för så väl en forskare inom digitala verktyg som för en lärare är att själv prova.

– Det är jätteviktigt och det handlar ju om att man ska skaffa sig en digital kompetens och förståelse. Den digitala kompetensen och förståelsen behöver dock inte betyda att man måste använda det i sin undervisning och plocka in det, att man ska känna ett sådant krav. Digital kompetens som lärare kan också betyda att jag väljer bort det digitala, men jag ska veta vad det är jag väljer bort, säger Erik Winerö.

Själv använder han AI för att strukturera och formulera. De modeller som finns nu är bra på det, och kan fungera som ett bollplank i det egna skrivandet. Däremot är innehållet som produceras inte alltid helt korrekt. Fel kan smyga sig in, och att använda verktyg som exempelvis ChatGPT kräver en förståelse för ämnet och ett stort mått av källkritik.

Hur mycket hjälp är lagom?

Erik Winerö pratar om kognitiv avlastning, cognitive offloading. Att frigöra utrymme i vårt arbetsminne för att nå nya höjder. Det är inget nytt, men textgenererande AI gör att frågan måste diskuteras utifrån nya perspektiv. Verktygen kan användas för att avlasta, men Erik menar att risken är att vi gör oss av med bärande strukturer i det husbygge som lärandet kan liknas vid. Vi vet kanske inte vad det var vi hade behövt av det som vi ”lejer bort” till AI.

– Vi kan bara vara kritiska om vi har tillgång till referenser i vårt långtidsminne. Där fungerar inte den här ”offloadingen”, om det är information som vi behöver för det kritiska tänkandet. Och då har man, tänker jag, blivit lite dummare. Och är det någonting som vi behöver framgent så är det kritiskt tänkande, för någonting som AI och den tekniska utvecklingen kommer bidra med är ju fake news och syntetisk media. Det kommer bli väldigt svårt att avgöra vad som är verkligt och vad som inte är verkligt, och en sån värld, om demokratin ska funka, förutsätter kritiskt tänkande.

För att få utväxling av den nya teknologin i det svenska utbildningssystemet måste digitaliseringsstrategier handla om mer än digitala läromedel, och diskussioner om data måste handla om mer än personuppgifter och GDPR. All information som samlas in när den studerande använder sina verktyg, vad tittar de på, hur lång tid, vad gör de sen, och så vidare, det är data som AI kan använda och göra till ett verktyg i skolans utvecklingsarbete.

– Den bara rinner oss ur händerna på grund av att vi förlitar oss på de stora tech-bolagen. De allra flesta skolor i Sverige använder Google. Det är jättebra verktyg, men de ger ju inte oss det här så billigt för att de är snälla. De vill ju ha den här datan. Den behöver vi ta hand om själva, den behöver vi äga på ett annat sätt och behöver förstå värdet av.

Kan AI då utföra lärarens jobb? Nej, av flera skäl. Erik nämner bland annat två:

”Att undervisa människor är en väldigt komplex sak som i mitt perspektiv måste börja med en analys. Då måste du med din profession analysera situationen; Vilka elever är det jag ska undervisa? Det finns så många olika komponenter som kommer in där, saker som än så länge bara människor kan göra. Vad kan de sedan innan? Hur ser klassrummet ut? Vilken tid på dagen är det? Hur ser de ut när de kommer? Har det hänt något i korridoren innan? Det är så många parametrar som du behöver ta hänsyn till, och den analysen måste ligga till grund först.”
”Den här mallen är byggd framför allt på amerikanska myndighetsdokument. Det är den typen av data som ChatGPT är tränad på. Det är en helt annan kultur än våran kultur. Den har en trevlig, men väldigt rak, tydlig tonalitet. Den är tränad på dokument som vita män i myndigheter i USA har skrivit. Den är en mansplainer så att säga, och det är lite lurigt när den säger saker som inte är sant, för den “bull-shitar” på ett trovärdigt sätt liksom.”

– Jag skulle vilja se AI som i stället ger information till läraren så att läraren kan använda det i sin professionella planering och bedömning och genomförande. Då skulle vi kunna få utveckling. Men den typen av digitalisering har jag inte sett än så länge i Sverige, säger Erik Winerö.

Andra värden

Det är lätt att diskussionen om utbildning och AI fastnar vid hur man ska undvika fusk. Det är den mest akuta frågan, som behöver lösas direkt. Men frågan om vad den nya tekniken gör med vad vi egentligen behöver kunna är mer intressant och relevant, menar Erik Winerö. Liksom en diskussion om huruvida allt som AI kan göra ska sluta göras av människor.

– Det är klart att om en dator och en robot kan göra saker som är direkt farliga, sanera radioaktivt material eller släcka bränder eller ta bort minor och röja det, såklart. Men bara för att en dator kan producera musik, ska människor sluta spela instrument då? Nej, naturligtvis inte för det ligger ju ett annat värde i det. Den största organiserade fritidsaktiviteten i Sverige är körsång och de som sjunger i kör gör ju inte det primärt för att de ska producera musik. Det ligger ett annat värde i det.

Vilka värden behöver det finnas stödstrukturer för? Hur skapar vi förutsättningar för ett livslångt lärande? Tekniken tvingar fram diskussioner om de eviga frågorna.

– Lärandet handlar ju om mer än att arbeta. Det kanske också handlar om att skapa förutsättningar för att vara en god demokratisk medborgare, eller också för att faktiskt vara lycklig, säger Erik Winerö.

Sara Bref