Encell

2018-08-28

Rapport: Folkbildningen blir det mänskliga Sverige

I rapporten ”Svenska(r) från dag ett” har fyra forskare vid Linköpings universitet undersökt ABFs arbete med asylsökande. Går det att visa hela folkbildningens gärning, människors empati och otroliga engagemang för dem som kommer hit, i tabeller och siffror?

Nej. Det går inte. I rapporten lyfter författarna Andreas Fejes, Magnus Dahlstedt, Nedžad Mešić och Sofia Nyström fram allt det arbete som läggs ner av engagerade folkbildare i tre kommuner, ett arbete som är långt mer än vad uppdraget säger.

Cirkelledaren som sitter ner, tar sig tid och lyssnar när personer berättar att bomberna återigen fallit över nära och kära och som tillbringar sena kvällar med att hjälpa till med överklaganden, förskoleansökningar och att tolka myndigheternas brev. Den som ligger vaken om natten för att fundera ut hur kursdeltagarna nästa dag kan få hjälp att lämna allt bagage utanför klassrumsdörren och som blir den som på något sätt representerar det mänskliga Sverige, ett första möte och en sambandscentral för nyanlända. Den personen, alla de personerna, ryms inte i någon budget. Det är omöjligt att räkna timmar eller kronor för att utröna om folkbildningens arbete med att erbjuda asylsökande svenska från dag ett har varit kostnadseffektivt.

”Cirklarna framträder i vårt material som en plats för ett omfattande ideellt socialt arbete, som går ut på att tillhandahålla socialt stöd av olika slag. Det kan handla om kontakt med myndigheter och organisationer, överklaganden på asylbeslut, kontakt med sjukvården och så vidare. Med andra ord, ABF blir till en slags sambandscentral som stödjer deltagarna när det gäller att kunna hävda sina intressen och göra anspråk på sina rättigheter”, skriver författarna.

Brist på resurser

Rapporten belyser visserligen en del utvecklingsområden. Lokaler, läromedel, gruppindelning och erfarenhet hos cirkelledarna, allt skulle kunna förbättras för att höja undervisningens kvalitet. Men det som blir uppenbart från de intervjuer som forskarna har gjort med cirkelledare och -deltagare är det mänskliga. Engagemanget från cirkelledarna som går lång utöver vad man kan begära av en anställd. Deltagarnas uppskattning och tacksamhet över att det är en person som möter dem, som lyssnar och som är engagerad. Ett sammanhang som de kan vara en del av, ett ställe dit de kan komma oavsett om tankarna är hundratals mil från Sverige eller om oron för beskedet om uppehållstillstånd blir övermäktig. Hur ska man kunna mäta det?

– Det framstår som en mycket meningsfull och viktig verksamhet för de som deltar. Många deltagare talar om ABF och studiecirklarna som deras ”hem”, en plats där de inte bara får chans att lära sig språket, utan också som en plats att få stöd och hjälp i en jobbig situation. Att vänta på beslut om uppehållstillstånd tär hårt på flera och cirkeln blir då ett andningshål, säger Andreas Fejes.

I en budget kanske det är en förlustaffär. Men allt går ju inte att mäta. När folkbildningen snabbt ställde om och tog sig an uppdraget med svenska från dag ett var det mycket verkstad och inte så mycket snack. Det var förmodligen just vad som behövdes hösten 2015.

Hoppas att rapporten gör skillnad

– Även om vi inte mäter ”effekter” av verksamheten i kvantifierbara mått torde studien ge politiker stöd för att verksamheten är viktig och meningsfull. Alla 46 deltagare, utspridda i ABFs verksamhet i tre olika kommuner i Sverige, upplever verksamheten som viktig och meningsfull. Inte bara för att lära sig svenska, utan även som en plats som ger möjlighet att känna tillhörighet och få stöd i en svår situation. Det finns en stark vilja att få en chans att etablera sig i Sverige. Politiker borde lyssna på detta, inte minst rannsaka sig själva när de tar sig rätten att på rätt flagranta och onyanserade sätt måla ut flyktingar som lata eller inte intresserade av att lära sig språket, säger Andreas Fejes.

Nu arbetar gruppen vidare för att säkra finansiering till en fortsättning. Förhoppningen är att kunna göra uppföljande intervjuer med samma personer om ett par år och sen igen efter ytterligare ett par år.

 

 

Sara Bref

 

Dela |