Encell

2018-02-21

Ridläraren undervisar barn och vuxna, nybörjare och erfarna

Ridlärarens elever är en brokig skara.
– Du kan under en eftermiddag ha allt från en nybörjare på sju år till en nybörjade på 50 år. Till en avancerad 15-åring som ska tävla eller en avancerad 60-åring, säger Susanne Lundesjö Kvart, som forskar om just ridundervisning.

Susanne Lundesjö Kvart

Dessutom ska man inom ridsporten, precis som inom annan idrott, klara av att möta elever med olika behov och diagnoser, till exempel ADHD, i den ordinarie verksamheten. Utan möjlighet till extra personal.

– Man måste ju kunna hantera dem också under en ridlektion, med hästar och allt vad det innebär. Det är en väldigt diversifierad elevgrupp jämfört med i skolans värld.

Susanne Lundesjö Kvart är lärare på Hippologprogrammet på Sveriges Lantbruksuniversitet. Hon undervisar blivande ridlärare i bland annat pedagogik, de läser 30 hp pedagogik fördelat på de tre åren i utbildningen. Susanne är också forskarstuderande vid Uppsala Universitet på 50 procent. Hennes doktorandprojekt heter ”Ridundervisningens pedagogiska praktik; lärande, interaktion och kommunikation om ryttarkänsla”.

Hon har bland annat tittat på hur ridläraren individualiserar ridundervisningen trots att den sker i grupp och under rörelse.

– Både lärare och elev måste samarbeta för att hitta utrymmen för individuell instruktion.

Hästen hjälper men gör det svårt

Ridningen utmärker sig jämfört med andra undervisningssituationer på det viset att du har en tredje part, hästen, som eleven ska lära sig att kommunicera med.

– Många ridlärare ser hästen som en hjälplärare, och så är den ju en förutsättning för undervisningen, säger Susanne.

En välutbildad häst hjälper eleven att förstå när hen gör rätt. Samtidigt tillför den en extra dimension till lärandet, för hur gör man egentligen för att lära ut en känsla för hur du ska kommunicera med en annan art? Susanne har sett i sin forskning att ridlärarna använder mycket metaforer när de beskriver för eleven vad som händer och varför. De tolkar för eleven vad hästen gör, varför den gör det och vad hästen ”tänker”.

I en av hennes studier fick ridlärare och elev var för sig titta på och kommentera en inspelning av lektionen. Det visade sig att bilden av vad som hade hänt och varför man gjorde som man gjorde skilde sig betydligt.

– Man kan kort säga att båda var bra på kommunikation med hästen. Och månade om den. Däremot var det så att elev och lärare inte alltid kommunicerade så bra.

Lärarna vill nå långt

Ridlärarna som Susanne har intervjuat säger att det kan vara svårt att hitta fram till ryttarkänslan i gruppundervisning på en ridskola, men att ambitionen är att komma dit.

– Det är en massa olika resurser som läraren får växla mellan för att nå fram till den här känslan.

Även i sin licentiatuppsats skrev hon om ridlärarens pedagogik. Där såg hon tydliga skillnader mellan att undervisa barngrupper och vuxengrupper.

– Barn är mer spontana, enligt ridlärarna i studien. Om du säger till en sjuåring ”ställ dig upp i sadeln” så gör sjuåringen det. En vuxen är mycket mer funderande och reflekterande. Försiktigare. Man vill ha mera syfte, varför gör jag det här.

Barnens spontanitet gör att de lättare får ett kvitto på vad de gör. Ridning handlar mycket om timing, att ge hästen rätt signal vid rätt tidpunkt. Susanne pratar till exempel om när det är hoppning på schemat. Om läraren säger att man ska trycka med skänkeln (benet) nu så måste det ske just då för att det ska få rätt effekt, reflektionen får man i så fall ta senare menar hon.

Vuxna behöver hjälp att landa

En av ridlärarna som Susanne intervjuat har gjort om sitt upplägg för vuxengrupperna, och förlängt lektionerna till 1,5 timme.

– Hon sade sig ha upplevt att vuxna idag är så stressade, de är så uppe i varv så det går inte att börja en lektion direkt. De påverkar hästarna. Första halvtimmen går åt till att varva ner. Hon har fått väldigt god feedback på det. Det är en dimension som man som vuxen vill ha. Det här kroppsmedvetna. Kontakten med hästen.

Ridningens komplexitet gör att det är svårt att studera lärandet över tid. Susanne jämför bland annat med forskning om att lära sig att åka skateboard, där det också handlar om att eleverna ska fånga en känsla.

– Du kan göra om samma moment om och om igen för skateboarden är precis likadan. Men det går inte att göra om samma moment på hästen. Det blir olika förutsättningar varenda gång. Hästen är en så stor del i det och det beror på hästens humör och allt som händer runt omkring. Det är svårt att hinna se ett lärande i det korta perspektivet, man skulle behöva hålla på i flera år.

Susannes forskning finansieras av Stiftelsen Hästforskning och hon ska vara klar med sin avhandling hösten 2019. Hon berättar att som vuxen ryttare kan man ofta få frågan ”men kan du inte rida redan?” Men det kan alltid bli bättre.

– Det är ett livslångt lärande. Man blir aldrig fullärd på hästen, säger hon.

 

 

Sara Bref

Dela |
Maria Persson

Stor andel vuxenelever på ridskolan

Maria Persson är ridlärare på Karlstad Ridklubb. Hon har elever från sju år upp till 60-årsåldern. Från nybörjare till rutinerade ryttare. Ridkunskaper snarare än ålder spelar in när hon planerar sina lektioner.
– Man kan ha samma tema om de är på samma nivå, men man får använda lite annat språk när de är yngre, säger hon.

Karlstad Ridklubb ligger i Alster precis utanför Karlstad. Här i stan finns en handfull stora ridskolor och intresset för att lära sig att rida är stort. Runt 5 miljoner ridtimmar genomförs varje år på ridskolorna i Sverige, och till det kommer alla som rider på en egen häst. Ungefär en halv miljon människor i landet rider.

Varje år utbildas runt 70 ridlärare, 500 ungdomsledare och lika många hästskötare. Maria Persson är utbildad Hippolog vid Sveriges Lantbruksuniversitet och har dessutom gått påbyggnadsutbildningen EuroRide, ett samarbete mellan Sverige, Tyskland och Frankrike.

Mer analys med vuxna elever

Precis som ridlärarna i Susanne Lundesjö Kvarts forskning upplever Maria att barnen kan vara mer spontana och agera direkt.

– De kan ju bara göra, de behöver inte förstå allting. Vuxna blir för tänkande ibland.

Maria har omkring 150 elever, fördelat på 15 lektioner i veckan. Knappt hälften av eleverna är vuxna. Ridskolan har 24 hästar och tanken är att ridlärarna även ska hinna vidareutbilda dem en del, men det är alltid svårt att hinna med.

– Det gäller ju verkligen att man får göra sin planering. Att man får tid avsatt för det.

Den äldsta eleven hon har i dagsläget är runt 60 år. Oftast är det fysiska orsaker som gör att någon slutar när de blir äldre. På ridskolan finns även tre grupper för funktionshindrade elever, både med fysiska och psykiska funktionshinder.

En del av dem som börjar rida i vuxen ålder vill dela intresset med sina hästintresserade barn, medan andra lockas av att umgås med djuren.

– De tycker ofta att det är roligt att få komma hit och träffa hästarna.

En komplex lärsituation

Det är svårt att förklara ridning för någon som inte är insatt. Men många, nybörjare som rutinerade, fascineras över strävan efter att få hästen att ”gå bra”. Det vill säga vara lyhörd för ryttarens instruktioner, vara avslappnad och samtidigt alert. Som sagt, svårt att förklara.

Och ännu svårare blir det eftersom ingen häst är den andra riktigt lik. Så när man tänker att man har fått kläm på ett moment under en ridlektion så kan det vara stört omöjligt nästa vecka, när man blivit tilldelad en annan häst. Maria berättar att vissa elever då blir besvikna, medan andra ser utmaningen i att lyckas även med en helt annan typ av häst.

En del i ridlärarens jobb är att just matcha elev och häst, så att det blir lagom svårt. Tanken är att eleverna ska få prova flera typer av hästar, även en typ som de inte tycker om, men att de inte ska misslyckas.

– Man blir aldrig fullärd. Ju mer man rider, och ju mer man kan, desto mer inser man att man har kvar att lära. Alla hästar är ju olika, så det finns inget recept riktigt, säger Maria.

 

 

Sara Bref