Open Leadership for the ecosystem of Open Educational Implementation

Ebba Ossiannilsson  Foto: Privat

Foto: Privat

Ebba Ossiannilsson föreläser på ett webbinarium tisdag 24 januari, arrangerat av Global OER Graduate Network.

The session will focus on open leadership and open collaboration in the ecosystem of openness in education within the frameworks of human rights, social justice, equality, democracy and well-being. The foundation for the open ecosystem is also the SDGs, the futures of education, the new social contract and sustainability, but also on resilience and agility.

Professor Ebba Ossiannilsson leder International Council for Open and Distance Education (ICDE) och leder deras OER Advocacy Committee samt är vice ordförande i Svenska Riksorganisationen för Distansutbildning (SVERD). På tisdag kl 16 håller hon ett webbinarium med titeln 'Open Leadership for the ecosystem of Open Educational Implementation' Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Det är fritt fram att delta, via Zoom.


Här kan du läsa en intervju med Ebba Ossiannilsson från 2022, där hon berättar om arbetet med öppna lärresurser, OER:

Den 25 november 2019 antog samtliga Unesco:s medlemsländer en rekommendation om öppna lärresurser, så kallade OER (Open Educational Resources). Åtgärderna ska säkra rätten till kvalitativt livslångt lärande, social rättvisa och jämlikhet, och rekommendationen sammanfattas i fem punkter:

  1. Kapacitetsbyggande
  2. Utveckla stödjande policyer
  3. Effektiv, inkluderande och jämlik tillgång till OER av god kvalitet
  4. Främja skapandet av hållbarhetsmodeller för OER
  5. Främja och underlätta internationellt samarbete

Drygt två år har gått, men än har det inte blivit så mycket verkstad här i Sverige. Det vill nätverket Mötesplats OER Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. förändra, bland annat bjöd de in till en konferens 25 november 2021, på dagen två år efter att Unesco antog rekommendationen.

– Vi arrangerade konferensen för att vi menar att det här var inte en fråga vilken var tagen helt på allvar av myndigheter i Sverige. Därför tog vi tag i det själva. Dessutom hade vi sedan tidigare översatt hela rekommendationen till svenska, säger professor Ebba Ossiannilsson, som bland annat arbetar och leder International Council for Open and Distance Education (ICDE) och leder deras OER Advocacy Committee samt är vice ordförande i Svenska Riksorganisationen för Distansutbildning (SVERD).

Förutom en lyckad konferens med en rad namnkunniga svenska och internationella talare så blev resultatet ett tydliggörande av den brist på just resultat som finns när det gäller OER här i Sverige. Även om det har gjorts en del nationella insatser riktade mot lärarkåren så har det inte börjat hända så mycket från ledningshåll på olika nivåer än.

– Det finns säkert flera svar på den frågan, eller i alla fall förklaringar. Dels tror jag att det är för att utbildning i Sverige är gratis. Det finns inte samma behov av det här som det säkert finns i många länder där man betalar för utbildning. Det är liksom spridda skurar. Det görs ganska mycket bra i Sverige på ett sätt men det är väldigt svårt att få syn på det för det är inte samordnat, det är inte koordinerat, var och en har sin egen lilla bubbla, sitt eget stuprör, säger hon.

Dela med sig

Konferensen, som hålls igen redan till hösten, vill nå ut till beslutsfattare. Att förlita sig på att enskilda lärare ska ha tid och ork att driva frågan ovanpå allt annat är att vara väl optimistisk, även om de initiativ som har kommit och kommer från lärare och eldsjälar är guld värda. Under pandemin har den delningskultur som OER handlar om blivit mer synlig. Den samproduktion som krävs mellan exempelvis ämneslärare, bibliotekarier och IT-avdelningar för att skapa öppna lärresurser har i vissa fall tvingats fram genom den snabba omställningen till digital undervisning under pandemin. Då fanns det inte tid att fundera, det bara gjordes för att det krävdes, många var i ett nödläge och man gjorde vad man kunde för studenternas bästa.

Att dela med sig av resurser, som många gånger är skattefinansierade, kräver en ändring av vårt invanda tankesätt och kultur.

– Även om man gör så gott man kan så är man van att ”det är min klass”, ”det är min kurs”, ”det är mina studenter”, ”det är min bok”, ”det är min kursplan”. Det är min och min och min.

– Vi behöver gå utanför klassrummet, utanför kursen när vi pratar om OER. Ut till folket. För då kommer man mer i närheten av hela syftet. Det är inte alla som vare sig vill eller kan gå en formell utbildning men som ändå har lust att lära och lust att kunna någonting, lust att fördjupa sig i någonting.

Det är inte bara formell utbildning som rekommendationen berör, även informellt lärande skulle kunna bli öppnare. Ett exempel där det finns mycket att göra, många fördelar att dra, är museiverksamheten. De är representerade i Mötesplats OER och arbetar för att museers material ska kunna användas i undervisning på ett friare sätt än vad som är möjligt idag.

Handlar om social rättvisa

Mötesplats OER har nyligen avslutat arbetet med att översätta Unesco:s rekommendation till svenska. Nu fortsätter de med att göra informationen mer lättillgänglig och överskådlig. Rekommendationen om OER ligger nära den nya rekommendationen om Open Science som Unesco antog i november 2021, så den ska Mötesplats OER också sätta tänderna i.

Om det fjärde globala målet i Agenda 2030, ”God utbildning för alla”, ska kunna uppfyllas så skulle det behöva byggas ett universitet om dagen, berättar Ebba Ossiannilsson. Var och en förstår att det inte kommer att hända, i stället är öppenhet och öppen utbildning svaret på den frågan.

– Globalt och generellt så är OER-frågan en otroligt stor och prioriterad fråga. Och det har ju att göra med många saker, dels för att ge kvalitativ utbildning och lärmaterial och resurser till alla på lika villkor.

Det är viktigt att poängtera att OER inte är ett självändamål, målet är större frågor som social rättvisa och mänskliga rättigheter. Och hållbarhetsmålet om en god utbildning för alla 2030 (länk) kryper allt närmare.

Börja i arbetslaget

Men den otålige behöver inte vänta på att beslutsfattare fattar galoppen.

– Var och en kan göra något, man kan inte vänta på att det ska bli en nationell strategi eller att det ska bli någon institutionell lärosätesstrategi. Var och en kan göra väldigt mycket genom att ta de första stegen. Det viktigaste är såklart att man har en vilja och ett driv att kunna göra en förändring. Och kan man ingenting själv så börja i första hand att nätverka med kollegor, fråga om det är någon som kan eller har erfarenhet. Bibliotekarierna kan otroligt mycket i de här frågorna, säger Ebba Ossiannilsson.

För att välja hur man vill licentiera sitt material kan man till exempel ta hjälp av Creative Commons väljverktyg Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., en sorts snitslad bana där du fyller i vad du vill att andra ska kunna göra eller inte kunna göra med ditt material. Upphovspersonen har alltid rätt att få erkännande för materialet. Ebba rekommenderar den som är intresserad av att dra i gång arbetet att faktiskt ta upp frågan med ledningen, det är oftare som uteblivna satsningar beror på okunskap än att de aktivt har valts bort.

– Ställ de här frågorna: Vad är rätt och riktigt och vad kan jag göra? Hur kan jag göra och bidra för att världen ska bli bättre och flera ska få tillgång till material? säger Ebba Ossiannilsson.

– Det som ger förändring det är när människor börjar prata med varandra, börjar ställa krav och ställa frågor. Förändring sker ju genom dig och mig. Genom människor.

 

Sara Bref

2023-01-19