Tolerans kan vara fel väg att gå – så blir arbetsplatsen mer inkluderande

Arbete med jämställdhet mellan män och kvinnor och tolerans på arbetsplatsen kan i själva verket riskera att exkludera. Att istället uttryckligen arbeta med inkludering och med ett normkritiskt synsätt gör mer för fler. – Om man jobbar normkritiskt så kommer man åt en massa olika maktstrukturer, säger Frida Ohlsson Sandahl, som behandlat ämnet i ett kapitel i boken ”HR att ta tillvara mänskliga resurser”.

Frida Ohlsson Sandahl


Frida Ohlsson Sandahl, författare till kapitlet ”Heteronormer, HBTQ och queer på arbetsplatsen”, problematiserar själva ordet tolerans. Att tolerera kommer av latinets tolerare, det vill säga ha överseende med, tillåta, tåla.

– Jag tror inte att någon människa vill bli ”tåld”. För då är det också en grupp som sitter på makten att tåla de andra.

Tvärtom mot vad intentionen är kan arbetet med tolerans förstärka vilka som är ”vi” och vilka som är ”dom”. Vilka är det som vi tolererar? Hon tror att väldigt många på arbetsplatserna redan tänker att alla som arbetar tillsammans är inkluderade i ”vi”, det kan kännas så självklart att man inte tycker att det behöver uttalas.

– Du kan ju vara en klok människa med fina värderingar, men det syns inte utanpå folk, säger hon.

Här får chefer och HR-funktionen en viktig roll i att faktiskt synliggöra inkluderingen på arbetet, både i tal och skrift.

– Det finns sätt att formulera sig som visar att man öppnar upp utan att peka ut. Alla måste träna på det.

Måste? Ja, alla kan kanske inte bli experter på området HBTQ till exempel, men lite uppdaterad behöver man faktiskt vara menar hon.

– Det händer ju olika mycket i olika områden, och nu är vi inne i en fas där det händer mycket i könsidentitetsfrågan.

Oro för att säga fel leder till tystnad

En del tycker att ämnet är svårt och är rädda för att säga fel eller göra någon ledsen.

– Jag förstår den rädslan. Men tänk på att den rädslan beror på något gott, säger hon och förklarar att det ju finns de som aldrig är rädda för hur de ska uttrycka sig, eller om de riskerar att såra eller exkludera någon med hur de pratar.

Hon tipsar om att faktiskt fråga. Vilket pronomen vill du att jag använder? Är det okej om jag frågar dig kring det här, eller vill du att vi lämnar det?

– Jag tycker att det är viktigt att först fråga om man får fråga. Särskilt transpersoner hamnar ofta i läget att de får agera utbildare, vare sig de vill eller inte.

Många som inte passar in i cis-heteronormen, det vill säga som inte är heterosexuella och/eller vars biologiska kön inte överensstämmer med deras juridiska, sociala eller upplevda kön, döljer det på sin arbetsplats. Det tar mycket kraft och energi och gruppen löper bland annat högre risk att bli sjuka och må dåligt. Med andra ord är det i allra högsta grad något som angår arbetsgivaren.

– En arbetsplats vill ju att de anställda har ett privatliv som gör att de kan vara bra arbetstagare.

Men därmed menar hon inte att tanken är att alla ska ”komma ut”, att alla ska vara öppna med sin sexualitet eller sin könsidentitet.

– Ingen anställd ska behöva berätta allt om sitt liv på en arbetsplats. Så det är inte målet. Målet är att ingen ska behöva må dåligt över kränkande jargong och lägga massa kraft på att dölja något.

Normkritiskt arbete sparar jobb framåt

Kulturen på arbetsplatsen måste vara sådan att det känns okej att vara öppen för den som vill det. Frida möter personer i sitt arbete som bestämt hävdar att det inte finns några HBTQ-personer på deras arbetsplats. Då måste man fråga sig, menar hon, antingen hur det kommer sig att de inte har velat jobba kvar där, eller varför ingen HBTQ-person känner sig bekväm med att vara öppen med sin sexuella läggning eller könsidentitet på just den arbetsplatsen.

Ett drivande arbete med jämställdhet mellan kvinnor och män osynliggör dem som inte är varken kvinna eller man. Men därmed inte sagt att man inte ska sträva till jämställdhet.

– Jag tycker absolut att man ska ha ett jämställdhetsarbete, men jag tycker att det ska vara så inkluderande som möjligt.

Bara en sån sak som att arbeta med jämställdhet mellan könen, istället för mellan kvinna och man, gör alltså stor skillnad för om alla kan känna sig inkluderade eller inte. Och genom ett normkritiskt och inkluderande arbete slipper man det lapptäcke som kan uppstå i policydokument och riktlinjer, allt eftersom nya exkluderade grupper hamnar i fokus. Om ”vi” automatiskt gäller alla så behöver ingen på arbetsplatsen känna sig tåld.



Sara Bref

 

Frida Ohlsson Sandahl är sociolog och arbetar som föreläsare och författare med inriktning mot frågor som rör normkritik, HBTQ och jämställdhet. Hon har medverkat i flera böcker och kommer snart ut med en ny handbok för chefer om diskrimineringslagstiftningen. Hon arbetar bland annat med kommunala verksamheter, studieförbund, privata företag och Svenska kyrkan.

Frida var 2013 med och startade Jönköping Qom Ut, den första pridefestivalen i Jönköpings län.


2018-03-27