Månadens forskarintervju Maria Bennich

I månadens forskarintervju får ni träffa Maria Bennich, som är universitetslektor i socialt arbete vid Hälsohögskolan i Jönköping. I sin forskning intresserar hon sig bland annat för hur man organiserar kompetensutveckling och lärande för omsorgspersonalen inom äldreomsorgen.

Vad handlar din forskning om?

Min forskning ligger inom ramen för offentlig sektor, med fokus på socialt arbete som är ett brett fält. Socialt arbete innefattar äldreomsorg, funktionshinderområdet samt socialtjänsten. I min avhandling studerade jag hur man organiserar för kompetensutveckling och lärande för omsorgspersonalen inom äldreomsorgen. Jag har även, efter mitt avhandlingsarbete, studerat hur yrkeskunskaper och kompetensutveckling för omsorgspersonalen inom funktionshinderområdet kommer till uttryck och hur verksamheter organiserar för lärande. Omsorgspersonal inom funktionshinderområdet och den kunskap och kompetens de behöver för att göra ett bra arbete för och med brukarna, är en något som hittills har kommit i skymundan.

Jag har också studerat hur lärande samtal inom äldreomsorgen som metod kan användas som grund för organisatoriska förbättringar. Studien utgick från att omsorgspersonalen själva – med stöd från ledningen – organiserade för dessa lärande tillfällen. Med ganska små medel, visade det sig, tog omsorgspersonalen själva ansvaret för organisatoriska förbättringar. Men det är viktigt med stöd från ledning och att det organiseras för sådana tillfällen.

Hur kommer det sig att du är intresserad av det livslånga lärandet?

Jag har en bakgrund praktiker inom socialtjänsten, är sociolog och var tidigare primärt intresserad av frågor som berör makt: vad lärs ut, varför och vem eller vad bestämmer det? Men under mitt avhandlingsarbete kom jag mer och mer att bli intresserad av organisatoriska förutsättningar för lärande. Från nationell myndighetsnivå är det inte helt ovanligt att strukturella problem, som är mer av organisatoriskt slag, försöker lösas med kompetensutveckling för personalen. Kompetensutveckling och utbildningssatsningar blir lösningen på organisatoriska problem, oavsett vilka. Samtidigt är exempelvis omsorgssektorn utsatt för yttre tryck som ekonomiska förutsättningar, medial uppmärksamhet och ökade krav från brukare. Så ständig kompetensutveckling för socialtjänstearbetare kommer troligen ligga i linje med förestående förändringar. Jag är också intresserad av det livslånga lärandet utifrån en ökande mångkulturell och mångetnisk befolkning, där ett ömsesidigt lärande skulle kunna leda till något fruktbart. Särskilt intressant skulle det vara att studera vad som händer inom exempelvis en vård- och omsorgsverksamhet med en diversifierad personalgrupp: Vad lär de sig av varandra utifrån olika kulturella erfarenheter?

Finns det någon fråga inom vuxnas lärande och det livslånga lärandet som du tycker är viktigt?

Jag är särskilt intresserad av det arbetsplatslärande som sker utifrån vardagliga interaktioner, det som med ett annat ord kallas för informellt lärande. Vi lär oss hela tiden, utan att reflektera över det. Detta lärande blir oftast tydligt i efterhand, efter att tid förflutit. Därför behövs forum i arbetslivet att reflektera över lärandet, så att det som lärs på daglig basis explicitgörs och blir tydligare kopplat till det vardagliga arbetet. Dagens arbetsliv ger dessvärre sällan utrymme för denna typ av gemensam reflektion. Särskilt inte när det kommer till personalgrupper med lägre utbildningsnivå.

Vad kan praktiker lära sig av din forskning?

Jag utgick i mitt avhandlingsarbete ifrån en interaktiv forskningsansats, vilket innebär att "forska med", snarare än "för" eller "på" något eller någon. Det innebar att de verksamheter som var delaktiga i min studie deltog i gemensamma analysseminarier – en form av gemensamt lärtillfälle, där vi tillsammans gick genom resultaten och diskuterade hur dessa kunde förstås under forskningsprocessen. 

En viktig princip i den interaktiva forskningsansatsen är att forskningen ska komma praktiken till del. Dessa gemensamma aktiviteter och lärtillfällen bidrog till att de deltagande verksamheterna fick syn på, identifierade och fick en djupare förståelse för förutsättningarna för vidare lärande och kompetensutveckling utifrån verksamheternas egna behov.

Har du några andra forskningsintressen?

Jag när en dröm om att specifikt studera behandlingsassistenter inom missbruksvård, och socialiseringen i dessa verksamheter. Särskilt fokus skulle vara på den yrkesgrupp behandlingsassistenter som oftast blir anställda på grund av att de själva har missbrukserfarenhet men lyckats avsluta sitt missbruk. Här blir det intressant att studera hur denna livserfarenhet omvandlas till en form av anställningskriterium samtidigt som just missbrukserfarenheten är en del av kunskapsbanken och kompetensen. Jag tycker för övrigt att det är spännande och intressant med människor som byter och förändrar livsbana och vänder något som varit destruktivt till något fruktbart.

2015-06-05