Månadens forskarintervju Peter Karlsudd

I månadens forskarintervju får ni träffa Peter Karlsudd, som är professor i pedagogik vid Linnéuniversitetet. I sin forskning intresserar han sig för områdena specialpedagogik, högskolepedagogik samt IKT och lärande.

Vad handlar din forskning om?

Min forskning är samlad till områdena specialpedagogik, högskolepedagogik samt IKT och lärande. Jag rör mig mellan dessa områden, ibland kombinerade och ofta i projektform. I slutet av 1990-talet ingick jag i KK-stiftelsen kompetensväxlingsprogram där disputerade lärare fick möjlighet att disputera i ytterligare ett ämne inom IKT-området. Detta resulterade för min del i en rad spännande tvärvetenskapliga projekt och en ny doktorsexamen i ämnet informatik. Just nu forskar jag tillsammans med några av institutionens adjunkter kring lärarstuderandes självständiga arbeten. Jag arbetar också med en modell för inkludering och ingår i ett projekt som belyser fritidspedagogens professionsutveckling. Ett annat område som jag ägnar intresse är "Små barns lärande" där jag tillsammans med Anette Emilsson ansvarar för en Lic-forskarskola.

Hur kommer det sig att du är intresserad av det livslånga lärandet?

Lärande är väl livsnerven? När nyfikenheten, reflexionen, ifrågasättandet och lärandet upphör är det inte mycket mening kvar. Jag ser gärna lärandet i flexibla och utvidgade former och det ska förstås följa oss livet ut. Det är lite sorgligt att pedagogiken i många sammanhang förskjuts och marginaliseras. Det har blivit en alltför hård slagsida mot neurovetenskapliga rön och de kunskaper som prioriteras och mäts är från tämligen begränsade områden.

Finns det någon fråga inom vuxnas lärande och det livslånga lärandet som du tycker är extra viktig?

Det är viktigt att värna om områden som till exempel drama, bild och musik liksom att vi framhåller värdefrågor och praktiskt handlande. Personer med funktionsnedsättningar ska kunna fortsätta studera, utveckla och bredda sina kunskaper. När det gäller ungdomar med kognitiva funktionshinder, blir möjligheten till vidare studier kraftigt reducerad när de har gått ut gymnasiet. Det livslånga lärandet måste omfatta alla. Det får inte bli ett livslångt förvar eller väntande. Alla människor har rätt till meningsfulla och lärande aktiviteter och upplevelser.

Vad kan praktiker lära sig av din forskning?

Jag är praktiknära i min forskning och många projekt har varit aktions- och nyttoinriktade. Jag har försökt finna metoder och modeller för att exempelvis öka samverkan mellan grundskola och särskola, förbättra handledningen på universitetet samt utveckla samarbetet i vårdkedjan där anhöriginflytandet är en viktig del. I en del artiklar försöker jag problematisera och utmana rådande normer för att få lärare att reflektera över sina pedagogiska ställningstaganden.

Du har själv ett barn med kognitivt funktionshinder - hur påverkar det dina forskningsaktiviteter inom specialpedagogiken?

Det är inte alldeles ovanligt att forskares intresse utgår från en personlig koppling till studie- och kunskapsobjekt. Det finns förstås både för- och nackdelar med detta men helt klart är det för mig en drivkraft. Jag har ett särskilt engagemang när det gäller inkludering av barn från särskolans verksamhet. I bland frågar studenter, och för den delen även kolleger, om jag kan förhålla mig "objektiv" eller opartisk i min forskning när mitt barn går eller har gått i särskolan. Det tycker jag är lite spännande för om jag exempelvis hade forskat på grundskoleelevers skolsituation och min dotter gått i grundskolan, så skulle ingen ställa en liknande fråga. Då finns inga krav på "objektivitet" i den meningen att man inte bör ha sina egna barn i verksamheten, möjligen det omvända. Att man enligt någras åsikt måste uppfylla kravet "ingen personlig koppling" för att nå trovärdighet säger en del om det specialpedagogiska området, det är "speciellt". Uppfattningen kan givetvis vara den omvända, att endast de med nära relationer har rätt att uttala sig inom området men då handlar det ofta om att leverera data till den forskare som bedöms neutral. Det är klart att man kan forska både från ett inifrån- och utifrånperspektiv med rätt vald metodologi. Oavsett vilken väg man tar, gäller det att vara öppen och tydlig med sin förförståelse och pedagogiska grundsyn samt följa de metodologiska och etiska regler som råder.

2014-12-08