Månadens forskarintervju Anki Bengtsson
I månadens forskarintervju får ni träffa Anki Bengtsson, som är doktorand i pedagogik vid Stockholms universitet. I sin forskning intresserar hon sig för hur karriärvägledning och vår hantering av karriären görs till ett problem i relation till föreställningar om humankapital i Europa.
Vad handlar din forskning om?
Min forskning handlar om hur vi förväntas att hantera vår karriär, så som det uttrycks i europeiska policydokument i den pågående processen att koordinera karriärvägledning i Europa. Kort sagt gör jag en policyanalys där jag försöker synliggöra hur karriärvägledning och vår hantering av karriären görs till ett problem i relation till föreställningar om humankapital i Europa. Det innebär att jag kritiskt undersöker olika styrningsformer och diskurser, som gör det möjligt att framställa sanningsanspråk om såväl policystrategier för karriärvägledning som vår förmåga att självständigt hantera karriären. Policy är mer än text och jag undersöker även stryningsmekanismer som tas i anspråk, exempelvis monitoring, benchmarking och performance.
Hur kommer det sig att du är intresserad av det livslånga lärandet?
Det livslånga lärandet är ett politiskt begrepp som genomsyrar politiska strategier för utbildning och arbete, vilka karriärvägledning är en del av. I processen att koordinera policy om karriärvägledning i Europa tillskrivs karriärvägledning en roll att implementera strategier för livslångt lärande. De senaste årtiondena har det inom fältet karriärutveckling parallellt med livslångt lärande talats om livslång vägledning och en holistisk syn på karriären. Lärande, snarare än planering, har blivit en del av individens hantering av sin karriärutveckling.
Finns det någon fråga inom vuxnas lärande och det livslånga lärandet som du tycker är extra viktig?
Ja, exempelvis utgår policydokumenten från en syn att "alla" har en karriär som vi förväntas att självständigt ta hand om på ett aktivt och ansvarsfullt sätt. Samtidigt som individen tillskrivs en förmåga att ta greppet om sin egen karriär, vilket kan ses som en del av styrning mot ett aktivt medborgarskap, försätts vi i en osäkerhet om vi är tillräckligt aktiva och tillförlitliga. Vad innebär det att vara inaktiv och inte tillräckligt ansvarsfull i hanteringen av karriären?
Vad kan praktiker lära sig av din forskning?
Att policy för karriärvägledning är under förändring i Europa och hur det förhandlas i olika kontexter och i lokala praktiker. En mer komplex syn på policy och styrningsformer, som tas i bruk både i policyprocesser och vägledningspraktik.
I september blev du tilldelad ESREA:s utmärkelse för bästa paper till ESREA-konferensen 2013 vid Humboldtuniversitetet i Berlin. Hur känns det?
Wow! Det är mycket uppmuntrande för mig som doktorand. Nu kommer jag att utveckla konferenspappret till en artikel.
