Månadens forskarintervju Håkan Fleischer
I månadens forskarintervju får ni träffa Håkan Fleischer, som är doktorand i pedagogik vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping.
Vad handlar din forskning om?
Min nuvarande forskning handlar om hur kvaliteten i kunskaper förändras när elever på gymnasiet har varsin dator att arbeta med. I samband med det har jag också sett att en hel organisationsform — nämligen skolan — är i stark förändring. Forskningen inom Encell handlar därför dels om en kartläggning av lärarkårens behov av professionsutveckling i termer av tekniska färdigheter, ämnesrelaterade kunskaper och didaktiska färdigheter, dels om hur maktförhållanden på skolan som arbetsplats har påverkats och påverkas av införandet av en-till-en.
Hur kommer det sig att du är intresserad av det livslånga lärandet?
Lärande är en livslång process! Det borde vara en självklarhet i skolans värld, men så är det inte. Precis som i alla andra yrken etableras vanor som försvårar utveckling. Samtidigt är skolan just nu i en tid av skarp förändring, åtminstone om man ska tro den diskurs som växer fram kring en-till-en. Eleverna förväntas i allt högre utsträckning snarare lära sig att navigera i en ständigt föränderlig terräng än att en gång för alla lära sig en karta över verkligheten. Detta ställer höga krav på yrkeskårens livslånga lärande.
Finns det någon fråga inom vuxnas lärande och det livslånga lärandet som du tycker är extra viktig?
Jag tycker att det är viktigt att ta sin utgångspunkt i den enskilda individens upplevelser av sin egen förmåga och kompetens, när lärande i arbetslivet planeras. Det behövs mer forskning kring hur specifika yrkeskårer kan utvecklas på olika sätt, med utgångspunkt i deras upplevelser av möjligheter, begränsningar och självupplevda kompetens att genomföra en arbetsuppgift.
Vad kan praktiker lära sig av din forskning?
Forskning ska göra världen till en bättre plats! Min forskning inom Encell ska bidra till att bättre förstå de konkreta kompetensutvecklingsbehov som finns, men också att förstå de mekanismer som ligger bakom behoven. På så vis är min förhoppning att forskningen bidrar med möjligheter att rikta insatser för det livslånga lärandet så att det blir så absolut effektivt och samhällsnyttigt som möjligt.
